PulsAnalys bygger i första hand på Dr. William Moulton Marstons grundteorier avseende det mänskliga normalbeteendet hos friska personer (publicerat 1928; The Emotions of Normal People).
I dag åskådliggörs Marstons teorier bland annat i en uppställning av fyra faktorstaplar. De har fått följande, vedertagna termer:
Observerade beteenden inom dessa fyra faktorstaplar kan vara aktiva eller återhållsamma i den rådande situationen.
Marston gör därefter antagandet att alla mentalt friska människor bär på dessa fyra grundpelare, men i olika grad och proportion. Denna grundforskning hänför sig till tidigt 1930-tal. Tillsammans med bland andra Carl Gustav Jungs teorier, vilka till väsentliga delar harmonierar med Marstons, har dessa sedan början av 1960-talet fått ligga till grund för översättningar till ett antal för marknaden utvecklade personprofilsprogram.
Många av dessa används idag över hela världen och med olika namn. Det internationella DISC-språket är en vanlig samlingsbenämning för dessa olika system och program på grund av deras gemensamma drag, snarlika teorier, uppbyggnad och grafiska framställningar.
PulsAnalys bygger på väsentliga delar av dessa grundstenar och har utvecklats och anpassats till den genomlysning av DISC-teorin som genomförts under början av 2000-talet av användare av Marstons slutsatser.
Pulsanalys står P för - Pådrivande
U för – U för – Utåtriktad
L för – Lyhörd och
S för – Systematisk. Därav namnet PULS
